Vi lever i en synnerligen svår tidsera där konjunkturen spelar marknaden ett spratt parallellt med säljtrender att inte sälja. Nästan vart jag än vänder mig är det ingen som säljer, ingen som försöker kränga på mig något som jag egentligen inte behöver. Inne i butiken möts jag av ett leende och en försiktig fråga om jag behöver hjälp med något, i bilhallen skall jag vara glad om någon ens ser mig och i baren får jag vifta länge innan jag får beställa. Detta är i en värld där säljutbildningar och säljkonsulter poppar upp som svampar. Vad är det man lär oss att sälja?!
Jag vågar påstå att ingenting säljer sig självt. När ett företag går under är det ALLTID p g a av sviktande försäljning. Visst kan vi linda in problemen och skylla på växtvärk, administrationen tog överhanden eller att konjunkturen tog död på företaget. Faktum är dock alltid att om försäljningen fungerar och pengarna rullar in kan alla andra problem åtgärdas. Problemet är om ingen säljer och ingen vill sälja! Om personalen i bistra tider tror att ett bredare leende får kunden att köpa mer har dom fel!
Vi får dock inte glömma att säljare och köpare lever i symbios med varandra. En attityd som blir allt mera påtaglig i min 
vardag såväl som i många andra branscher är svårtillgängligheten. Vid ett flertal tillfällen har jag hamnat i situationer där jag hänvisats till s k marknadsansvariga eller inköpsansvariga. När jag väl kommer i kontakt med dessa titelkåta 80-talister kan de lik förbannat inte ta beslut?! Varför ger man någon en titel med ansvar utan ansvar?? Detta har hänt tre gånger senaste veckorna och i samtliga fall handlar det om detaljhandeln. Efter flera samtal som inte leder någonstans får jag till slut numret till VD eller ägare. Det som fascinerar mig är att dessa ägare/chefer ALDRIG är på jobbet, svarar ALDRIG i telefon och svarar ALDRIG på mail? Nog för att det kan vara jobbigt med säljare, men så upptagen kan man inte vara. Många skyller såklart på att de är enormt upptagna, men jag tror faktiskt att jag skulle ha större framgång att nå statsministern än ägarinnan till en mindre klädkedja. Jag minns när jag själv i början av 2012 anställde 10 personer, lanserade en ny produkt på marknaden, jagade riskkapital och själv var ute på marknaden och sålde…jag svarade alltid i telefon, på mail och liknande. Inte konstigt att personalen hos dessa ägare inte säljer. De gör ju som chefen…håller sig undan.
Vad gör du när försäljningen sviktar? Håller tummarna att vinden skall vända imorgon, går hem eller jagar du fatt i kunderna… Jag jagar mina kunder! Känslan att ringa en ny kund, sedan träffa kunden för att till sist sälja till kunden är oslagbar.