Läste just att medellivslängden för män i Sverige är ca. 78 år. Det innebär att jag med mina 39 år befinner mig mitt i livet. Det kanske kräver en stilla reflektion över dåtid, nutid och framtid. Jag började arbeta som 19 åring, startade mitt första AB som 24 åring, blev pappa vid 25, köpte hus när jag var 28 och fick då även mitt andra barn, gifte mig vid 30 då vi även köpte vårt andra hus och fick mitt tredje barn vid 33. Sista åren har det varit lite lugnare med milstolpar. Under mina första 39 år har jag fått uppleva min första fylla, köpt min första bil, rest utomlands första gången utan föräldrar, rest utomlands första gången med mina barn o s v. Ett crescendo av nya erfarenheter och intryck skulle man kunna säga.
Jag talade med en läkare för ett tag sedan som var specialist inom tillväxt och hormonor. Han förklarade för mig att hjärnan är inte färdig förrän man är ca. 25 år. Fram till dess har man svårt för konsekvensanalyser och man sätter sig själv i främsta rummet. Detta är något som kulminerar under puberteten, men försvinner alltså inte helt förrän i 25-års åldern. Något som förklarar mycket av mina erfarenheter av dessa unga vuxna…
Under mina första första 39 år har jag skaffat det jag har idag. Då menar jag allt ifrån TV apparater, gräsklippare, garderober till bakmaskiner och glassmaskiner. Ett jävla jagande efter nya saker faktiskt. Mina första 19 år kan jag inte räkna. Större delen av perioden kommer jag inte ens ihåg och den andra delen om att hitta sig själv och jaga brudar. Jag har jobbat sedan jag var 19 och kommer troligen att arbeta till 65 eller längre, vilket ger mig minst 26 yrkessamma år kvar i livet.
Genomsnittsålder för förstagångs föräldrar i riket är 29 för kvinnor och 31 för män. Statistiskt sett är det under småbarnsåren vi skiljer oss och vi har som allra sämst ekonomiskt när vi är runt 40. Enligt en undersökning är vi svenskar som lyckligast i 50-års åldern och/eller då våra barn flyttar hemifrån.
Om vi lägger ihop all denna fakta får vi fram en intressant framtid. Vår hjärna är inte ens färdig förrän vid 25, vi grälar och är fattiga fram till 40, det vid 40 vi har köpt färdigt all skit till hemmet och vi kan njuta av vardagen istället för att längta efter småbarn, giftermål, första huset etc etc.
Mina första 39 år har varit formidabla om det nu skall bli betydligt bättre är det med ett brett leende jag omfamnar framtiden och planerar att skaffa mig en sportbil 🙂