Det är synnerligen svårt att få fram statistik på antalet homosexuella i Sverige. En undersökning visar att så många som 10% kan vara homosexuella och bisexuella. Statistiskt sett är det vanligare med homosexuella och bisexuella kvinnor än män. En annan undersökning pekar på att endast 1% är öppet homosexuella. Hur många mörkhyade som bor i Sverige vet man inte heller men i Norge bor där ca. 75.000 mörkhyade personer. Ungefär 48% av vår befolkning är kvinnor. Statistiskt sett borde en mörkhyad homosexuell kvinna var synnerligen ovanlig, är det då inte märkligt att denna person så ofta dyker upp i olika skepnader under reklampauserna? 

Det är ju självklart att en mörkhyad homosexuell kvinna har blivit en symbol för politisk korrekthet som svämmar över i samhället. Latte-farsor står på Ica och botaniserar bland de ekologiska grönsakerna innan de raskt stressar vidare till disken med laktosfria produkter. Moderna föräldrar uppfostrar sina barn till självständiga individer så till den milda grad att 15-åringarna måste lära sig vad konstruktiv kritik är för något. Skolan måste lära barnen vad man skall göra när man gjort sitt bästa men det inte är bra nog. Vi knyter handen hårt i fickan, ler och skänker en slant till tiggaren som hejar utanför ica trots att allt mer pekar på att det är ett organiserat tiggeri med stora pengar i omlopp. Vi diskuterar på allvar om vi skall införa ett tredje kön?! 

Yasri Kahn vägrade ta kvinnor i hand, men först när han vägrade ta Aftonbladets reporter i hand och det blev uppmärksammat vågade man agera. Ebtisam Aldebe ville fria den man som misshandlat kvinnan eftersom mannen kom från en finare familj. Att man tar med sin kultur och sina värderingar är inga konstigheter, jag hade gjort samma sak och gör troligen samma sak. Det eländiga i dessa fall är att man är så angelägen att vara politiskt korrekt att man missar skogen för alla träd som står i vägen.

Jag ser mig själv som ganska liberal och försöker att inte döma människor på förhand. Jag tycker alla skall få en chans att göra ett första intryck. Men jag kommer ALDRIG att erkänna ett tredje kön. Det är säkert fruktansvärt för dem som inte känner sig hemma i sin egen kropp, men då får vi beklaga detta och gå vidare. Jag vill inte se två manliga fotbollspelare kyssa varandra i reklampausen på TV. Folk får göra precis vad de vill men jag kan inte begripa på vilket sätt den reklamen skulle få mig att vilja köpa deras produkter eller tjänster?? Jag vill inte under omständigheter se några kvinnor i slöja inom brandkåren, polisen, som lärare eller liknande. NEJ jag är inte islamofob, jag tycker bara inte att det hör hemma i vårt svenska samhälle lika lite som jag tycker midsommarfirande hör hemma i Thailand.

Denna rädsla att stöta sig med folk har tagit lite väl stora proportioner. Att inte vilja ha slöjbeklädda kvinnor inom vissa yrkeskårer, att kräva att vi tar varandra i hand när man hälsar eller att vilja få bort alla tiggare gör oss inte till rasister. Att inte erkänna ett tredje kön är inte hets mot folkgrupp. Att inte uppskatta synen av två män som passionerat kysser varandra behöver inte vara homofobi. 

Kalla mig politiskt inkorrekt, homofob eller rasist. Skall jag vara helt ärlig så bryr jag mig faktiskt inte. Vi behöver normalisera det normala och respektera det som är annorlunda istället för tvärtom. Jag säger som Conchita Wurst Rise like a Phoenix