Vi lever i ett samhälle där vi i allt större utsträckningar lämnar mer traditionella lönemodeller som bygger på tid och istället värderas prestation och resultat. För många försöker man kombinera dessa två genom att både vara tillgänglig 8-17 och leverera resultat och överprestera. Aldrig förr har utbrändheten varit så vanligt förekommande och många menar att det beror på att dels åka till jobbet kl 07 på morgonen och komma hem vid 18 och DESSUTOM svara på mail och prata i telefon alla andra tider på dygnet. Vi måste lära oss antingen eller! I framtiden tror jag kommande generationer har lättare för att anamma detta. Vi kommer lättare att kunna unna oss ledig måndag eftersom vi gjorde det vi skulle göra på söndagen istället. Vi 70-talister sitter framför datorn till och från under helgen, läser jobbmall under barnens aktiviteter OCH sätter klockan på 06:30 för att komma i tid till jobbet på måndag (gäller inte mig 🙂 )

Detta är den framtid som väntar våra barn. Våra barn som redan drömmer Zlatan, Justin Bieber, Zara Larsson och andra idoler. Våra barn som drömmer om att äga sportbilar, resa och uppleva och dricka svindyr champagne på krogen. De flesta av oss når inte dit men drömmen lever vidare och då krävs hårt arbeta, hårdare arbete, misslyckande, fler misslyckande, ännu mer misslyckande och jävligt hårt arbete. Detta kanske kommer som en chock för många, men att göra ditt bästa är inte bra nog om det inte räcker… De allra flesta av oss är bra på något, men allt för många sysslar med sådant som vi inte är så bra på eller inte tycker om. Byt jobb, byt idrott, byt hobby och ägna dig åt det du kan och tycker om så skall du se att när du gör ditt bästa blir det bättre än många andras.

Vart går då gränsen för lek och allvar? Om du är fem år och säljer saft till grannarna är det ganska gulligt, men om man är femton tror folk att det är något fel. När skall du förklara för grabben att fotboll kanske inte är hans grej utan att han kanske borde testa innebandy istället? När skall du förklara för dottern att E i fysik är inte bra oavsett om hon gjorde sitt bästa (utan tanke på genusperspektivet).

Min dotter och min son spelar fotboll den ena är tretton och den andra åtta. De tränar 2-3 dagar i veckan och skjuter mål på varandra trädgården nästan dagligen. Dom älskar fotboll, dom älskar att göra mål och älskar att vinna. Felix som är åtta spelar i det som kallas Kungsbackaleken. En fotbollscup där man inte räknar mål utan istället leker fotboll. Spelarna, tränarna och givetvis vi föräldrar skiter ett stort stycke i leken och räknar noggrant varje mål. Grabbarna övar på sina segergester och hyllar varandra när någon gör mål. Nu är det så att fr o m 2017 skall inga mål räknas inom barnfotbollen. Barn inom fotboll är man upp till tretton. Man skall alltså inte räkna mål? Några är duktiga på topp, några är bra på att försvara, någon är grym på frispark och andra kastar bra och långa inkast. Varför då? Vad är syftet? Att göra mål såklart! Min dotter är ofta målvakt… varför då? Varför skall man ha en målvakt när målen inte spelar roll? Inom vilka idrotter skall vi leka istället för att vinna? Golf? Vi tränar utslag, bunkerslag, chippar och puttar men bollen skall inte i koppen för det är golflek… Bilsport? Vi kör fint , sladdar coolt, byter däck, men över mållinjen spelar ingen roll för det är billek. Tror ni vi får fram vinnare som Zlatan om Zlatan inte för känna segerns sötma. Nu finns det dom som säger att det är ju barn. Ja det är barn men alla barn passar inte för allt så är det som barn som vuxen och i verkliga livet. Jag vill också bli fotbollsspelare, men jag är för gammal.  Kanske om jag gör mitt bästa så kanske jag kan få vara med…eller… Tyvärr finns det tränare och föräldrar som tar detta med barnidrott på lite för stort allvar och toppar lagen i allt för tidiga åldrar. Det är inte okej, men skall vi verkligen ta bort själva syftet (att göra mål) för att det är problem i vissa klubbar? Vi förbjuder ju inte bilar bara för att några kör för fort. Särskilt synd tycker jag om de 11 och 12-åringar som tävlat, vunnit och förlorat men som nästa år skall börja leka istället.

Sluta anpassa allt efter det dåliga och svaga. Om någon missköter sig måste vi inte förändra hela systemet. Om någon är riktigt dålig på fotboll kanske den personen skall se sig om efter en annan aktivitet istället för att anpassa sporten efter honom eller henne… Så funkar inte livet!