Som 19åring tog jag mitt pick och pack och lämnade trygga lilla Utby och flyttade till Skånegatan i centrala Göteborg. Jag hade haft ett jobb i ca. 6 månader och provanställningen hade gått över till en fastanställning. Till en början trivdes jag bra på jobbet, men allt eftersom kunde jag inte begripa märkliga beslut och udda ledarskap. En dag när jag var på väg till jobbet och tog hissen till våning fyra kunde jag inte gå ur hissen. Ångesten var total och jag fick panik. Jag tog hissen ner igen och tog en promenad på någon timma. Samma eftermiddag sa jag upp mig och sedan dess har jag aldrig arbetat med något som jag inte tycker om. Det i sin tur har förvisso resulterat i att varit verksam i fler branschen och startat fler projekt än de allra flesta. Då är det heller ingen som lyfter på ögonbrynen när jag senaste tiden jobbat bartender.

Livet som bartender är helt underbart eländigt på samma gång. Har någon någonsin sagt åt dig att du är en horunge och i samma mening sagt jag älskar dig… det händer mig på jobbet varje dag. Bli kallad värdelös och bli lovordad som det bästa som hänt syltan på en och samma kväll är inte ovanligt. Kasta ut överförfriskade fyllon, stoppa bråk, trösta någon som är ledsen tillhör jobbet. Lyssna till skämt som inte är roliga, höra historier om och om igen, men också garva ihjäl sig ibland.

Jag är kass på att blanda drinkar, jag vet inte vad en Tom Collins är för något, jag hatar när någon ber om Mohito, men jag är grym på att hälla upp en öl och servera shots 🙂 Men framförallt kan jag ta människor… eller som chefen sa åt mig häromdagen ”du är ingen bartender du är en startender”. Jag vill inte servera fina middagar eller glamourösa cocktails! Jag vill brassa en håll-käften-burgare, blanda grogg och slanga bira. Jag vill garva med gästen, ha sköj och ta ett järn när det passar. Bråkstakar, gubbslem och fyllekärringar kastar jag ut utan betänkligheter. Jag trivs på en riktig sylta bland vänner och fyllehundar oavsett vilken sida av baren jag befinner mig på.

Jag är förvånad att jag inte hittat hit tidigare för här trivs jag som fisken i vattnet. Jag tycker synd om dem som går till jobbet utan att trivas. Vad tror man skall hända om man testar något nytt? Rädsla över ekonomin? Trygghet? Byt jobb, byt bransch, ha sköj, degen rullar alltid in på något sätt…

Cheers!