Plötsligt går det upp för mig! Skolorna är åt helvete, lärarna mår dåligt, eleverna lär sig inte, föräldrarna skäller på lärarna, lärarna skyller på brist på resurser, rektorerna förhandlar med kommunen och kommunen förklarar att man inte fått mer pengar för ändamålet. Parallellt med denna dialog kan man sitta ner, ta sig tid och lägga resurser på att ta fram ett beslut att inte ta fler skolfoton i framtiden. Det finns barn som känner sig kränkta och dessutom är ju fotograferna privata aktörer. Sjukvården blir sämre och sämre och vårdköerna längre och längre. Folk med cancer ifrågasätts av försäkringskassan och tvingas tillbaka till jobbet, min pappa som behövde en ny lever var till en början för frisk för en organtransplantation, något år sedan blev han såpass mycket sämre att han var för dålig för en organtransplantation och dog ett par månader senare. Polisen står handfallen i de kriminella krigen. Hopplösheten är total då gripna återfallsbusar ofta är ute igen några dagar senare. Polisens hopplöshet att såpass total att man lurar bakom hörnen i småstäder, väntar in ”brottslingar” och sedan gör en razzia för att ta förbrytaren som kör utan hjälm på sin elmoped skall få det straff den förtjänar.

Det är då det slår mig… det är storföretagens fel. Alla dessa HR avdelningar som i sitt eget existensberättigande skapar allt fler rättigheter för alla tänkbara minoriteter och lättkränkta. Skrivbordslösningar för framtida problem som kanske inte uppstår men som måste behandlas och diskuteras. Likasinnade sitter vid rundabordet och glatt påhejjande över de nya rättigheterna som man lyckats hitta för en ny typ av lättkränkta. Allt accepteras och försvaras med det faktum att alla har rättigheter och alla skall må bra för då går företaget som allra bäst. Att sparka ut någon som inte passar in eller något som gör ett mindre bra jobb är helt otänkbart. Alla har sina rättigheter och skyldigheterna sträcker sig till att du skall komma till jobbat och inte stjäla från din arbetsgivare, men även om du gör det skall det först till en internutredning för att någon påföljd skall kunna diskuteras.

Detta smittar av sig till kommuner, landsting, myndigheter och andra företag och inte minst till alla föräldrar med barn i skolan. Föräldrar med svart bälte i rättigheter, vars barn antingen blivit kränkta av lärare eller andra elever, vars barn fått felaktiga betyg, vars barn som lider av alla tänkbara allergier. Lustigt nog vet alla om det faktum att mobbing existerar, men inte några mobbare?? De små sadisterna som mobbar skyddas av diagnoser, kulturella skillnader eller någon annan social utsatthet.

Skyldigheter skyldigheter skyldigheter!!! Allt detta försvaras av intelligenta människor som påstår att det funkar inte annars eller att det är vår policy eller det klassiska leendet följt av ”du förstår inte…” Det enda jag förstår är att vi tagit detta till en helt ny dimension där vi inte längre har några skyldigheter. Vi har förflyttat alla skyldigheter till arbetsgivaren, skolan, staten och EU och till sist skyller alla på Donald Trump. Individuellt ansvar är helt borttaget, det finns inte längre. Vi förstör våra barn med att säga ”bara du gör det bästa så löser det sig” NEJ! Det löser sig inte bara för att du gör ditt bästa, det kan gå åt helvete ändå!

Jag kanske har fel men jag får uppfattningen att Sverige är lite bättre än alla andra på just rättigheter. Vi svenskar är bäst på knyta handen hårt i fickan och att vräka ur oss i sociala medier. Grattis Sverige! Ni har skapat nickedockor som håller med och fogar sig. Vi pantar våra burkar, köper närodlat, försöker alla bli veganer, betalar mest skatt i hela världen (Norge räknas inte), tror att alla som betalar kontant är kriminella och lider av svår klimatångest när vi bokar vår nästa resa till Bahamas.

Nä nu skall jag ut och vara lite wild and crazy. Skall ta min elmoppe och kanske lämnar jag hjälmen hemma eller så går jag mot rödgubbe eller nåt…