Kommunicera via mobilen, handla mat på nätet, jobba hemifrån, streama film, spela on-line… Vi behöver verkligen aldrig ha tråkigt eller aldrig känna oss ensamma. Våra vänner är ett klick bort och när vi har tråkigt kan vi enkelt välja en av miljontals filmtitlar att titta på. Aldrig förr har vi köpt så mycket hushållsnära tjänster som nu. Vi har friheten att jobba hemifrån, vi slipper gå hemifrån för att handla, vi behöver inte lämna hemmet för att umgås och vi köper in tjänster som städ, trädgårdsarbete och liknande. Som förälder får vi var fjärde år (vallöften..) nya föräldrardagar så att vi kan spendera mer ledig tid hemma med våra barn och familj. Efter många års trogen tjänst får som oftast mer semester, det är idag inte ovanligt med 7 veckors semester. Räntorna är lägre än någonsin och boendet (om man äger själv) blir allt billigare, något som medför att ekonomin borde vara bättre än förr.

Sett från ovan ser ju detta helt fantastiskt ut! Vi har mer frihet, mer pengar, har mer kontakt med våra medmänniskor och köper i allt större utsträckning tjänster som vi upplever som tråkiga… Samhället peakar och aldrig någonsin har vi mått så bra som vi gör nu. Svenska folkhemmet 2.0 skulle man kunna kalla det… eller? Som vi alla vet är det ju inte så. Vi mår sämre än någonsin, aldrig förr har vården skrivit ut så mycket antideprisiva som nu, vi lånar mer pengar än vi har råd med, ensamheten breder ut sig och vi uppelever att vi arbetar mer än vad som är önskvärt.

Är detta en åldersgrej eller en generationsgrej? Har det med klasskillnader att göra? 40- 50- och 60-talisterna har ju i största delen lämnat småbarnslivet bakom sig. Fattiga pensionärer till trots men faktum är att ju äldre vi blir ju bättre ställt får vi. Kanske inte i form av inkomst eller pengar på kontot men vi minskar våra utgifter. 70-talisterna är någonstans mitt i livet och har upplevt den digitala revolutionen, men vi minns hur det var att leta efter sina vänner på byn eller vänta vid telefonen på att någon skall ringa. 80-talisterna är fanbärare för jämställdheten, man delar rättvist på förädrarledigheten, det är en självklarhet för alla män att köpa tamponger och man tvekar inte att anmäla sin kvinnliga kollega för sexuella trakasserier. 90-talisterna är först ut med mentaliteten ”jag gör vad jag vill och passar det inte så dra åt helvete”. Man tränar mycket men man äter onyttigt. Man har inga problem med att jobba hårt, men man tröttnar snabbt och byter jobb. Alkoholkonsumtionen minskar, men allt fler röker. Generellt så mår unga mer dåligt än äldre. En drömdag för 50-talisten är tid med barn och barnbarn. En drömdag för 80-talisten är att lämna ungarna till farmor eller mormor för att ta in på Spa med sin partner. För 90-talisten innebär det att ligga i sängen och titta på serier… Är det typiskt för generationen i sig och kommer det hålla i sig genom åren eller är det något som bara hör åldern till?

Varför mår unga sämre? Har det något med den digitala kommunikationen att göra? Är det friheten att göra vad man vill, när man vill som skapar kaos? I den digitala världen är det så mycket enklare att bli en del av gemenskapen men det är också mycket lättare frysa ut någon eller att bli utfryst. Unga människor använder socialmedia hela tiden, man visar vart man är, vad man gör och vad man planerar att göra. Med åldern används socialmedia mindre och mindre men har det med åldern att göra eller kommer våra nu unga människor att vara lika mycket on-line på ålderns höst? Samhället har förändrats enormt mycket de senaste 35 åren och kanske behöver vi ett par generationer på oss för att anpassa oss till framtiden samhälle? Är förändringen global eller skiljer sig Sverige på något sätt från övriga världen?