Med två tonårsdöttrar i huset är det lätt att kalla sig erfaren, men faktum är att jag är allt annat än erfaren. Jag lär mig varje dag och jag förvånas dagligen… Jag minns själv högstadiet och gymnasiet som en ganska kul tid. Skulle jag fråga min mamma samma sak skulle hon troligen inte minnas den tiden med samma glädje som jag själv. Eftersom jag är man och utan syskon har jag ju lite svårt att jämföra min egen tonår med mina döttrars tonår. Dessutom har vi en fundamental skillnad, ett paradigmskifte i socialt umgänge…idag har vi smarta telefoner! Till stor del har den nya tekniken skapat bättre förutsättningar än för oss som blev vuxna under 80-90 tal. Då gjordes alkohol, drog och sexdebut i 13-15 år och idag är genomsnittet 16 år eller äldre. Även ungdomskriminaliteten har minskat de senaste åren. De lärde anser att det beror på att ungdomar inte träffas i grupp på samma sätt längre. Idag umgås man via chat och forum. Inte lika lockande att knäppa en folköl själv när man chattar med polarna. Även spelandet är en stor faktor i detta sammanhang. När jag var ung spelade vi Nintendo. Vi satt uppe en natt eller två till dess att spelet hade varvats. Idag tar spelen aldrig slut…

Jag är lite kluven över vad jag tycker om denna samhällsförändring. När jag lyssnar och tar till mig av livet från mina döttrar tycker jag dagens samhälle är mer ytligt än någonsin. Man tar selfies på löpande band, det putas med munnen med trånande blick. Ibland stöter jag på kompisar till mina döttrar på Instagram och det händer att jag inte känner igen tjejerna! 15-åriga tjejer som inte ser en dag ut under 25. Utmanande, vrålsminkade och sexiga. Som femtonårig kille på min tid hade detta vart öppet mål. Dock till min förvåning verkar de flesta killarna med intresserade av LAN och gaming än tjejer? Kommentarerna på Instagram haglar; snyggo, dröm, vackra du, underbar…. men bara från tjejer? Det blir inga konfrontationer eller diskussioner utan bara tystnad. När man inte gillar någon ignorerar man den personen i socialmedia och på så sätt slipper man konflikten. Istället snackar man skit om personen i slutna digitala grupper.

När man vill träffa nya människor, killar eller tjejer så hittar man dem på Instagram eller annan social media. Att träffa en okänd person efter att ha snackat en stund på Instagram är helt OK….eller? Under min skolgång var det alltid tjejer som var bäst i skolan, tjejerna var bäst på att räkna, bäst på att föreläsa, bäst på att formulera sig och bäst på att inte störa sin klasskamrater. Jag har alltid trott att när dessa smarta tjejer lär sig att ta för sig och utnyttja männens svaghet för just kvinnor så kommer tjejerna att ta över. Men va fan det är ju värre än någonsin!

När man som tonårspappa står på läktaren och ser på är så mycket så uppenbart. Man känner igen sig själv och de olika personligheterna och vet att den här tiden i livet kan var så rolig. Hur förklarar man att när man skiljs åt efter nian eller efter gymnasiet så kommer du aldrig någonsin att träffa större delen av dessa personer som du idag tycker är så viktiga.

2016 är så otroligt mycket mer ytligt än 1990…eller är jag bara en 40-årig gubbe?