Då var det snart dags igen för val. Dags att välja fram ledarna för våra kommande fyra år. Tycker årets valdebatt hållit en låg profil. Inga skandaler och de flesta partiledarna har faktiskt fått förhållandevis lite tid i TV. Troligen är det så enkelt att politik inte säljer. Politik är spännande! Har man olika åsikter är det desto mer spännande att diskutera. Att prata politik med någon som tycker likadant blir sällan långvarigt. Nej tacka vet jag en hetlevrad diskussion mellan en Sverigedemokrat och en Vänsterpartist då snackar vi diskussion…

Att rösta är en självklarhet i Sverige, närmare 85% av svenskarna gick och röstade 2010. Ett deltagande som många andra länder bara drömmer om. Trots det är det ofta tabu att prata politik i Sverige. Är man Moderat är man rik, är man vänsterpartist är man fattig, är man Sverigedemokrat är man rasist, är KD är man frikyrklig o s v. Ofta när jag frågar vad någon tänker rösta på så vill man hålla det för sig själv?! Varför då? Om någon frågar vad jag röstar på svarar jag direkt och passar på att försöka övertyga personen som frågar att även han/hon borde rösta detsamma. Det som stör mig allra mest är vem som röstar på Sverigedemokaterna. I valet 2010 fick dessa 5,7%, men ingen röstar på dem??? I EU-valet fick samma parti 9,67%, men inte håller då röstar någon på dem…? Jag röstar inte på SD och kommer inte heller att rösta på dem, men jag skulle gärna vilja prata med någon som röstar på SD och försöka övertyga dem om att rösta på Moderaterna eller Folkpartiet istället 🙂

I Sydeuropa pratar man gärna politik så ofta man kan. Man försöker göra sin  röst hörd och man försöker övertyga andra om att rösta på ”sitt” parti. Härhemma däremot smygröstar vi på Sverigedemokraterna och FI, men låtsas som vi tillhör Sossarna eller Alliansen… Vi kanske borde bilda ett parti som heter lagomdemokraterna som tycker lite av varje, som inte sticker ut, som tycker tala är silver och tiga är guld, ett parti med en svensk tiger som symbol…

Var och en gör som den vill och det viktigaste är att alla masar sig ner till sin vallokal och ger sin röst oavsett vart den hamnar. Själv är valdagen en stor dag för mig härhemma. Då klär man sig i traditionella valkläder (blå kostym, blå slips och blå skjorta), man röstar, äter en val-lunch med vin och sedan är det valvakan som gäller. Den 15 september vaknar vi till en ny period av ledarskap, antingen består Alliansen (som jag så gärna hoppas) eller så får vi en röd-grön röra….jag vet vart jag läger min röst! Vet du?!