Befinner mig just nu på en säljturné genom i Sveriges nordligare delar. Det finns givetvis dem som tycker att Åre och Östersund snarare är mitten av Sverige, men jag kallar det norr över. Bakom min ratt får jag uppleva den svenska landsbygden. Mil efter mil genom skog och inget annat än just skog. Då och då dyker det upp ett rött hus med vita knutar och jag tycker genast att landsbygden känns så mysig. Jag skall vara rättfram och cynisk tänkte jag i detta inlägg. Vad i helvete är det vi äskar med landsbygden??
Vissa av oss blir lite nere och deppiga när mörker och kyla kommer. Själv älskar jag mörker, man kan tända ljus och koka massor av goda grytor. När det äntligen blir kallt kan man på riktigt njuta under täcket istället för att svettas. När jag styr bilen allt närmare Åre och jag ser snön längs vägarna och de vita fjälltopparna långt bort blir jag lycklig. Kan inte beskriva det annorlunda utan jag blir lycklig. Jag känner mig fylld av glädje och energi och jag bara älskar snö, kyla och mörker. Märkligt tycket många. Lika märkligt som jag tycker det är att spendera en vecka på Mallis i en solstol…
Igår blev det en natt i Mora. Ni vet huvudstaden för Vasaloppet. Hela stan är fullproppad av banderoller och reklammeddelanden som t ex ”här börjar vasaloppet”, ”tomten bor i Mora” eller varför inte ”Sveriges bästa Junkfood”. Nu snackar vi inte små skyltar utan enorma banderoller som hänger längs E45. Jag svänger av vid en skylt större än en lastbil där det står ”unna dig bra boende i Mora”. Jag frågar i receptionen om de har rum och mannen som inte verkar van vid besökare får till slut fram att de har enkelrum ledigt. Tydligen delar man hotellreceptionen med stadens bibliotek varpå jag får tydliga riktlinjer vart jag får gå och inte får gå. Väl på rummet kastas jag tillbaka till 1987, men en eloge att duscharna faktiskt är nyrenoverade. Klockan är nu 20:30 och jag är hungrig varpå jag beger mig till en Tapas restaurang intill hotellet. Här får man inte beställa vid bordet utan jag måste först till baren för att beställa och betala därefter sitta ner. Jag beställer fyra tapasrätter: heta räkor, lamm, miniburgare och drumbsticks. Det är riktigt dåligt! Jag blir sugen på en öl till men orkar inte resa mig så jag låter bli. När klockan är 21:30 är jag ensam i restaurangen och de frågar om jag skall något mer för de skall stänga.
När jag lämnar Mora och styr mot Åre passerar jag landsbygden som är öde. Då och då passerar jag något samhälle med en bensinmack eller mataffär. Sällan finns där några bilar och ännu mer sällan folk i rörelse. Hur kan de ens bedriva verksamhet? Då och då ser jag någon stackare som promenerar längs vägen, vilket i sig är helt livsfarligt. I 9 fall av 10 ser personerna ut att vara nyanlända asylsökande som kanske tröttnat på sitt flyktingboende och vill se sig om i det underbara Sverige som de kanske hört så mycket gott om. Jag kan inte låta bli att unders vart alla är? Är dom hemma tro? När kvällen kommer borde det ju iså fall lysa om stugorna, men icke… här råder total mörker.
Min första fundering kring landsbygden är vem bor här? och dom som nu bor här trivs dom eller går dom alla i självmordstankar eller kanske tycker dom illa om andra människor? För egen del som älskar detta mörker och kyla så skulle jag mycket väl kunna njuta av detta i en stuga i några dagar, men fan inte bo här! Jag antar att några är bönder eller jobbar med skog eller liknande, men inte alla. Hur funkar det därute? Om man bor riktigt ute på vischan och vill inte till ”stan” flyttar man till Mora då eller hur tänker man?
Nu kanske ni som läser detta tycker att jag är elak och det kanske jag är men min poäng är att oavsett vilken verksamhet du bedriver och i synnerhet om du är verksam inom servicebranschen eller varför inte kalla det upplevelseindustrin så måste man ge kunden det kunden vill ha eller mer. Ni tomtar som bor i Mora kanske nöjer er med sunkiga hotellrum och äcklig tapas, men det är inte Mora -tomtarna som skall bo eller äta utan det är vi förbipasserande och turisterna som skall köpa, må bra, sprida ett gott rykte och komma tillbaka. Nu finns det garanterat dom som säger att det är minsann inte så lätt i Mora MEN det var inte så lätt i Åre heller för 50 år sedan. …och då skall ni veta att Åre var inte ens hälften så starkt varumärke då som Mora är idag.
Industrialisering, urbanisering är en process som påbörjades för länge länge sedan och fortsätter än idag. Folk lämnar landsbygden vare sig vi vill eller inte. Frågan är väl hur länge skall vi köra skolbuss, bygga bredband och fiber mm mm. Väljer du att bosätta dig i ödemarken så se till att skaffa en satellittelefon och en fyrhjulsdriven suv.