Det är mycket snack om förfallet i den svenska skolan just nu. Sverige har gått från en topplacering till strax under medel. Starka röster pratar om nytt sätt att räkna matte på, betygssystemet och allt är Jan Björklunds fel. Jag tror inte alls att Sveriges fria fall i kunskapsvärlden har med några sätt eller system att göra. Sverige kommer troligen fortsätta tappa mark så länge vi har frivillig-mysig-elevenharrätt-skolplikt.
Jag fick för ett tag sedan ett mail från min dotters mentor (förr hette det klassföreståndare men det kändes mysigare med mentor). I mailet beskrev hennes lärare att det varit en del bråk i klassen och att man skulle göra allt för återställa ordningen och att man t o m skulle ta i med hårdhandskarna om man var tvungen. Nya ordningsregler med konsekvens skulle införas
- eleven måste komma i tid till lektionen
- man måste räcka upp handen om man vill säga något
- man skall vara tyst när läraren pratar
- man får inte på något sätt vara elak/otrevlig mot sin klasskamrat
om man bryter mot ordningsreglerna kan man komma att bli förflyttad från klassrummet och får vid senare tillfälle ta igen missad lektionstid (förr kallade vi det för kvarsittning) och föräldrarna kommer att meddelas
De nya ordningsreglerna togs emot med stora protester från eleverna. En förälder skickade ett gruppmail till oss andra föräldrar och förklarade att skolan hade ingen rätt att stänga ut elever från lektionen eftersom vi har skolplikt i vårt land och att det är varje elevs rättighet att få ta del av och närvara i skolan. När skolan och andra föräldrar förklarade att vi måste ta hänsyn till övriga elever plockade man upp sitt ess ur rockärmen….A D H D! Ge barnet en diagnos så står skolan på tå. Reglerna förändrades till att inte gälla elever med diagnosen ADHD, ADD, HD, Damp, ECC…och till slut kunde även en lättare förkylning vara skäl nog för att reta sina klasskompisar, störa lektionen eller att inte komma i tid.
En annan elev upplevde att denne fick orättvisa betyg i gymnastik. Jag känner till eleven ifråga och bollsinne och rörlighet kanske inte är på topp. Föräldrarna till eleven däremot blev rasande och bokade möte med idrottslärare, mentor (klassföreståndare) och rektor för att diskutera orättvisan i elevens betyg!? På min egen tid fick jag en peng av mamma och pappa för alla fyror och femmor och jag fick skäll om jag kom hem med ettor eller tvåor. Inte fan skulle mina föräldrar skällt ut lärarna för mina dåliga betyg!!
Hela denna attityd genomsyrar skolan och lärare idag. Det pratas mer om elevers rättigheter än om det faktum att man går i skolan för att lära sig något. Enskilda störiga elever får mer stöd p g a sin diagnos eller eventuellt trassliga bakgrund än det faktum att deras blotta närvaro stör 25 andra elever. På föräldrarmöten höjer arga föräldrar sina röster för att barnens stolar inte är ergonomiska och därför att maten i Bamba inte är ekologisk.
Pricken över iet är ändå vårt nya betygssystem. En skala bestående av bokstäver där i princip allt är godkänt? Ingen elev skall känna sig misslyckad eller underkänd utan alla skall känna sig lagom bra… Inte undra på att vi faller som kunskapsland. Vi har ingen vilja att vara bäst, vi nöjer oss med att vara lagom!