Sommar sommar sommar… det verkar aldrig ta slut. Varmaste sommaren på över 100 år säger vissa, torraste sommaren sedan Krita-tiden säger andra. Personligen tycker jag inte om värmen men det är skönt att sitta ute på kvällarna och slippa klippa gräset. Inget går dock upp emot en snöstorm med -10 i total mörker 🙂

Vår semester närmar sig slut och vi har fått en hel del spännande och avkopplande semesterminnen. Efter en biltur i Europa kan jag ännu en gång konstatera att cash is king och jag kan inte låta bli att undra vad vi håller på med här i Sverige?? Skyltar som ”detta är en kontantfri verksamhet” blir allt vanligare. Begriper inte varför? Det är billigare med kontanthantering än kortbetalning, det går aningen snabbare än kort och mycket snabbare än swish. Under vår Europa resa passerade vi några länder och på de allra flesta ställen fungerar givetvis kort men självfallet accepterar man cash överallt. Det finns ställen där man inte tar kort och på vissa ställen behöver man handla över ett visst belopp för att kort skall gälla. Nyligen fick vi alla en liten bok i brevlådan, en manual i överlevnad om kriget eller krisen kommer. En förklaring vad som krävs av oss som människor om samhället slutar att fungera. En del i att överleva apokalypsen är att ha en del kontanter hemma. Nåväl, det är slutpratat om kontanternas vara eller inte vara. Några tror att Sverige går i bräschen andra att Sverige går en alldeles egen knasig väg… time will tell.

Nu sitter jag här på väg söderut igen mot Tysklands nordligaste stad. Jag åker ofta hit, kanske 10-12 gånger per år och jag åker alltid Varberg-Grenå färjan. Svintråkigt! men den mest ekonomiska vägen. Idag kostar färjan nästan tre gånger mer än vanligt för att det är högsäsong! Jag som stamkund får snällt rätta mig i ledet och betala och kriga med övriga passagerare om de stackars stolar som finns att tillgå. Att åka färjan på sommaren ger upphov till betraktelser. Här finns en salig blandning av människor i alla åldrar och alla samhällsskikt. Här finns 3-barns familjen från någon småstad som lånat ett tält av grannen och som nu skall campa en vecka eller två i Danmark, här finns massor av pensionärer som investerat i en husbil och som nu skall upptäcka Europa på ålderns höst, här finns paret som reser lätt i Porsche cabriolet på väg till franska Rivieran.

Mest spännande är det i frukostmatsalen. Buffén som är helt okej erbjuder den självklara frukosten: bacon, ägg, sill, mackor, pålägg, flingor och allt det där. Nu finns här även en helt egen kyl med massor av laktosfria produkter samt en uppsjö av bröd som inte innehåller gluten. Trots variationen har frukostvärdinnorna fullt upp med hjälpa alla pappor med sina speciella önskemål till sina små älsklingar. Min dotter äter bara tekakor till frukost, kan ni ordna det? Har ni pannkakor? Kan man få drottningsylt? Finns det någon annan juice än de fem sorter som står framme? Värdinnorna ler varje gång och meddelar att de skall undersöka saken, självfallet återkommer de varje gång med samma besked att de inte har en extra buffé för särskilda önskemål utan att det som finns på buffén är det som finns.

Framför mig sitter ett äldre par (troligen husbilsmänniskor) mannen talar vänskapligt med personalen och man får känslan att de känner varandra. Efter en stunds samtalande framgår det att mannen saknar vissa saker på buffén, exakt vad förstår jag inte men han brukar åka med färjan så han vet vad han pratar om. Efter någon minut förstår jag att mannen ”brukar” åka med färjan varje sommar. Han beställer en liten flaska Jäger och poängterar att nu är det minsann semester. På bordet snett emot sitter en barnfamilj. Hela familjen är djupt försjunkna i sina elektroniska kommunikationsmedel och säger inte ett ord till varandra. Klockan 08:20 beställer mamman in en liten flaska rött och tar en bild på flaskan för att sedan uppmana familjen att titta in i mobilen när det dags för en familje-selfie. Efter selfien blir de tysta igen och mamman ler när hon lägger ut sina första semesterbilder på Facebook och skålar tyst med sig själv.

En av höjdpunkterna på denna 4,5 timmar långa resa är mjukglassmaskinen i matsalen. Efter frukost eller middag står alla där i kö såväl små som stora och skall göra sin egen mjukglass. Nu däremot när priset är nästan 3 x vad jag brukar betala har Stena Line satt satt upp en lapp på glassmaskinen ”endast för barn”. Va fan…! Vad hände med min mjukglass. Självklart tar jag glass ändå från maskinen och jag känner hur blickarna från alla småbarnsföräldrar bränner i min nacke. Fan vilken bad ass jag är tänker jag och sjunker ner i stolen med min glass och gör som alla andra och börjar pilla med min telefon.